Ines kan alltså numera gå själv! Lite vingligt är det och jag skulle väl inte säga att hon går ännu eftersom hon ändå väljer att ta sig fram på rumpan mest. Men hon kan! Hon övar för fullt att ställa sig upp själv men än så länge är det ganska svårt. Hon ställer sig på alla fyra men klarar inte riktigt hålla balansen när hon släpper händerna.
Lilla gumman, så stolta vi är över dig!
Ps. Det var faktiskt i söndags, i stugan, som Ines tog sina allra första steg helt själv, tack vare morfar (min pappa alltså). Sen har det bara gått framåt.
Ps2. Har en annan nyhet att berätta någon dag.
---
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar