tisdag, juni 03, 2008

STOCKHOLM MARATHON 2008!

Japp, jag gjorde det alltså. Hela förra veckan gick jag runt och oroade mig för att bli förkyld, tyckte att jag kände av lite halsont så jag drack Echinagard i förebyggande syfte. Och jag höll mig frisk.

Så, jag tar lördagen från början. Hade ställt klockan på sju och gick upp ensam och åt frukost. Gick och la mig igen. Klockan ringde igen vid tio och då åt jag lite till och drack kaffe. Jag och Marcus tog tunnelbanan från Bagarmossen (och Jens&Vera) in till Stadion tillsammans med alla andra löpare. En man med familj var väldigt intresserade och frågade mig tusen frågor. Det kom fram att han sprungit loppet flera år tidigare, men hade brutit efter 32 km. Han sa att det var Västerbron som knäckte honom och värmen som var då. Blev ännu mer orolig än jag redan var.

Dagen innan var jag på Runners Store och köpte ett linne. Så här jag jag ut innan loppet:


Gick till min startgrupp en halvtimma innan loppet skulle starta. Drack vatten, var nervös. Skulle ta det väldigt lugnt och dricka vatten. Speakern talade om att termometern stod på 27 grader och att det är väldigt viktigt att dricka.

Så tillslut hördes startskotten och vi började långsamt röra på oss. Kom fram till startlinjen drygt sju minuter efter startskottet hade gått. Hade tänkt hänga på 5-timmarshararna men såg ingen så jag sprang lugnt i min egen takt. Det var trångt! Men det flöt ändå på ganska bra. Sprang förbi Marcus och Vera precis vid starten:


Jag hade håll nästan konstant fram till 8 km, inte så mycket, men tillräckligt för att det skulle vara jobbigt. Men det gick bra så länge jag tryckte fingrarna mot stället det gjorde ont. Jag drack sportdryck och/eller vatten vid varje station och gick samtidigt för att få i mig allt. Hade en svamp jag fäste i midjan i byxorna som jag blötte vid varje vätskestation. Hällde vatten på huvet och runt nacken och halsen. Sprang genom alla ångduschar. Värmen kändes inte så jobbigt då.

Kom till Västerbron på första varvet och tyckte inte den var så jobbig. Sprang uppför hela. Efter en 15-16 km hördes en massa sirener bakom och jag trodde att det var en ambulans som körde där. Men nej, givetvis var det ledaren som var inne på sitt andra varv. Det var en massa poliser och kameramän körandes framför honom och herregud vad fort han sprang! Mer än dubbelt så fort som vi andra haha. Hann se tvåan och trean också innan vägarna skildes åt.

Efter 17 km stod Marcus och jag sprang fram och gav han en puss! Han sprang jämte några hundra meter och jag skrattade gott.


Någonstans mellan 20-25 km stod Ulrika och hejade! Jag blev så glad och sprang fram och kramade henne innan jag sprang vidare på andra varvet.

Jag åt allt som bjöds runt banan, och magen protesterade inte det minsta. Måste ha en stålmage haha. Åt saltgurka, banan, grönsaksbuljong, energikaka, energigel och såklart sportdryck och vatten. Allt flöt på bra. Västerbron på andra varvet var ju lite jobbigare än första varvet, men inte så jobbig som alla säger. Jag sprang uppför hela, långsamt, men jag sprang ändå. Dom flesta gick och det är alltid härligt att springa om på slutet. Nu var det inte så långt kvar. Runt en 38 km skulle jag tro började benen stumna lite, men jag ökade ändå litegranna på slutet.

Vid 41 km visste jag att jag skulle klara det. Hade inte tillåtit den tanken under hela loppet innan, men nu visste jag det. Jag fick kämpa för att hålla tårarna tillbaka, jag var så rädd att någon funktionär skulle missuppfatta att jag grät för att jag mådde dåligt och ta av mig från banan. Jag var ju bara så lycklig!

Och alltså känslan av att komma in på Stadion! Så härligt! Marcus, Vera och Sasha ställde sig upp och skrek på mig och jag sprang förbi och skrek själv "JAG KLARAR DET!" med armarna i luften. Direkt efter säger speakern mitt namn och jag får kämpa ännu mer för att inte börja storlipa, jag lyckades nästan.


Och så kom jag i mål. Efter 4:52:13. Får min medalj! Går vidare till Östermalms IP och får min "finisher-tröja". Marcus, Vera och Sasha kommer strax efter och jag är så lycklig! Kan inte fatta att jag klarade det! 42195 meter. Det är långt.


Det här kan nog vara en av de bästa sakerna jag gjort. Och ingen kan någonsin ta det från mig.



INFO:
Loppets längd: 42196 meter
Startnummer: K3014
Startgrupp: F (av A-F)
Måltid: 5:42:13
Tid 10km: 1:10:14
Tid 21,1km: 2:28:14
Tid 30km: 3:29:23
Tid/kilometer: 6:56
Placering: 1917

3 kommentarer:

  1. Jag är så imponerad! Är en liten smygdröm att en dag kunna göra det där jag med, om ljumnskarna blir rediga och magen blir liten ;) Men tycker iaf det är fruktansvärt bra gjort! Stående ovationer från mig och lille napoleon!!

    SvaraRadera
  2. Vill helt enkelt säga grattis till en enorm prestation! Superbra gjort!
    /Marie (som hittade in till dig tack vare jogg.se)

    SvaraRadera
  3. jag är imponerad! jättestort grattis (eller vad man nu säger^^)!! :D

    SvaraRadera