Tänk att det var över 1 1/2 år sedan vi var hos barnkardiologen Peter och kollade Ines hjärta sist. Juni 2012 var detta och förra veckan var det alltså dags igen. Jag och Håkan var väl lite smått inställda på en katastrof då Ines och personer i vita rockar inte kommit så bra överens. Hon har varit
livrädd så fort hon kommer i närheten av en sådan.
Så den här gången tänkte vi vara väl förberedda. Vi har pratat med Ines mycket om hennes ärr på bröstet/magen, undersökt varandra med en doktorsväska hon fick i julklapp av faster Inga ("De häj ser inte bja ut det häj" säger hon då), läst alla hennes böcker som handlar om barn med hjärtfel och berättat att hon ska till doktor Peter för att undersöka hjärtat. Vi har gått igenom hur man tar av sig tröjan och får ta EKG, med klisterlappar på kroppen och att hon ska väga och mäta sig. Att hon kanske får träffa hjärtsköterskan Gunilla som är så gullig och som hon träffat många gånger när hon var liten bebis.
Och vet ni vad, det gick så
himla bra. Inte ett skrik eller några tårar utan hon var helt med på vad som skulle göras och lät dom göra det. Hon satt i mitt knä under EKG:et, ställde sig själv på vågen (som visade 12,2 kg) och gick med på att mäta sig (88 cm) och satt i Håkans knä när ultraljudet på hjärtat gjordes. Helt lugnt och stilla och pratade till och med både med Gunilla, Peter och en annan barnläkare som vidareutbildade sig till kardiolog. Vi är så stolta!
Ines hjärta ser helt bra ut. Inga läckage och det pumpar på precis som det ska göra. Och eftersom det gått helt utan komplikationer sedan operationen när hon var tre månader, blir det bara ett besök till, och inte ens det är nödvändigt, egentligen hade dom kunnat släppa oss nu. Med Peter säger att han har tid och gärna gör om detta om ca tre år igen för att vara helt hundra på att allt går som det ska. Så. Himla. Fantastiskt.
Jag vet inte hur många gånger som jag säger det, men jag är så lycklig över att vi fick Peter som "vår" kardiolog och att han puschade på för en tidig operation för Ines. Han är sååå underbar och efter detta så vet jag inte hur jag ska kunna se ner på den svenska sjukvården. Vi har i alla fall haft en sådan tur att få träffa dessa fantastiska människor. Doktor Peter, sköterskan Gunilla och dietisten Lotta (som vi inte träffat sen Ines var ca ett halvår). Tack!
I helgen åkte vi till en leksaksaffär för att Ines skulle få välja en present när hon varit så duktig hos doktorn. Hon valde en "grävskopa" (aka grävmaskin) som låter och rör sig och så fick hon en bok "Emma går till tandläkaren". Som för oss till nästa besök.
Tandhygienisten idag! Eller tandläkaren som vi sa till Ines. Eftersom jag var ledig idag gick jag och Ines dit ensamma. Vi hade såklart förberett oss genom att läsa boken om Emma, talat om att hen bara skulle titta i munnen och att Ines skulle gapa stort. Och även detta besök gick galant! Hon satt i mitt knä och gapade jättestort när tandhygienisten kollade på hennes tänder. Tjugo stycken starka, rena tänder hade Ines. Hon fick en tandborste (rosa valde hon såklart) och en leksak. Tänk att det skulle gå så bra båda besöken.
Det är väl bara att inse att Ines börjar bli stor. I slutet av månaden fyller hon tre.
---
