En uppdatering av livet då:
Marcus och jag tryckte precis i oss fyra kanelbullar. Var. Det är väl sånt man ska göra på kanelbullens dag antar jag. Vi har även joggat i Bulltofta, jag 13 kilometer och Marcus 5. Han cyklade bredvid mig dom 4 kilometerna dit och hem. Behöver jag ens säga hur mycket motvind det var? På vägen hem var det så blåsigt att jag nästan sprang på stället ibland, jag skrek åt vinden att lägga av. Den lydde såklart inte. Regn, minusgrader eller snö är saker som ofta är ganska skönt att springa i. Men motvind. Så otroligt jobbigt. Och på tal om löpning så har det blivit nästan 48 kilometer denna veckan.
Jobbet flyter på som vanligt. Jag blir inringd tidigare alldeles för ofta och stannar över lika ofta. Tjänar så mycket man kan som butiksbiträde, lika mycket som dom som jobbat inom yrket i 20 år. Det är konstigt tycker jag. Och inte är det mycket heller för den delen. Jag har lärt upp dom två senaste som har börjat i kassan, och jag är bara extrapersonal. Även om jag aldrig får något beröm av mina chefer kanske dom tycker jag är bra ändå? Tjejen jag lärde upp i torsdags-fredags berättade att chefen för dagen sagt att hon skulle vara hos en jätteduktig tjej som heter Sophia. Där ser man. Mina kollegor är jättefina men jag behöver mer.
Virkningen slutar jag aldrig med såklart. Idag har jag gjort klart den här. Eller ja, det är en detalj kvar men jag tror jag måste köpa mer turkost garn för att det ska bli top notch som Anna Anka skulle säga. Eftersom det är en present vill jag gärna ge den till den lycklige innan jag visar upp den. Jag har dessutom börjat på en annan present. Och den verkar bli stor.
Jag glömmer nästan bort vad som händer i veckorna. Nu i veckan har jag i alla fall umgåtts med Helena ganska mycket, pratat, fikat och käkat pizza. Men sen stack hon till Göteborg och jag stannade hellre kvar hos min man. Skrev jag att mamma och pappa var här förra helgen? Det var så mysigt! Jag fick världens bästa present, vi åt gott, drack gott och jag fick både en dyr sport-bh och en fin stickad tröja. Men det var inget mot vad dom själva shoppade. På onsdag kommer dom nog hit och sover igen eftersom dom åker från Kastrup till London på torsdag morgon. Veckan efter åker vi hem till Gnosjö för att fira pappa och så vill jag så gärna träffa min syster och hennes familj. Saknar dom så mycket.
Tomatplantan (som är mycket högre än mig) har mer tomater på sig än någonsin. Det är massor! Är dock lite rädd för att det blir för kallt i vår inglasade balkong och att tomaterna inte hinner mogna. Men jag håller tummarna.
För övrigt tänker jag inte vaccinera mig mot den nya influensan.
Fortfarande mätt efter kanelbullarna men ska väl göra middag nu bestående av blomkål och vitlök. Det kanske blir gott.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar