Mellanstor kanske?
---
torsdag, mars 31, 2011
onsdag, mars 30, 2011
Ensamma hemma.
Idag var dagen Håkan började jobba igen. Så himla tråkigt, hade velat vara hemma tillsammans med han hela tiden. Inatt tänkte jag att jag ensam skulle ta hand om Ines så han kunde sova ut. Ines valde dock att vara vaken en stor del av natten. Inte så kul för mig. Som tur var började ju Håkan inte jobbet förrän vid ett så han var pigg redan vid åtta och gick och handlade frukost. Hemma igen tog han Ines och jag fick sova vidare till elva så jag har inte varit så trött idag. Vad är det med bebisar som alltid vaknar och blir klarvakna så fort man lägger ner dom i sängen. Eller är det bara Ines?
Och gissa vad jag köpt idag? Reebok Easytone-skor. Dom sägs ju ger mer träning än andra walking-skor men det tror jag inte så mycket på. Jag behöver bara ett par skor att promenera i när jag är ute med barnvagnen, inte så smart att gå i mina kilklackar alltid kanske.
Nu ska jag försöka laga lite mat till mannen som kommer hem om ett tag. Hoppas bara att skruttan inte vaknar innan jag är klar.
---
Och gissa vad jag köpt idag? Reebok Easytone-skor. Dom sägs ju ger mer träning än andra walking-skor men det tror jag inte så mycket på. Jag behöver bara ett par skor att promenera i när jag är ute med barnvagnen, inte så smart att gå i mina kilklackar alltid kanske.
Nu ska jag försöka laga lite mat till mannen som kommer hem om ett tag. Hoppas bara att skruttan inte vaknar innan jag är klar.
---
måndag, mars 28, 2011
En månad!
Idag klockan 17:50 blev Ines 1 månad gammal. Grattis finaste lilla människa! Du är det bästa vi vet.
---
---
lördag, mars 26, 2011
fredag, mars 25, 2011
Förlossningen.
Vi hade fått planerat kejsarsnitt satt till den 3:e mars. Men.
Runt klockan fem på morgonen den 28:e februari vaknade jag av att jag hade lite smått mensvärk i nedre delen av magen. Det kom lite då och då men gjorde inte ont direkt så jag tänkte att det helt säkert var förvärkar. Har ju haft sammandragningar förut som inte gjort ont alls men eftersom det närmade sig BF kändes det logiskt att värkarna kunde ändra karaktär. Tog ändå fram iPhonen och googlade lite om värkar och överallt stod det att det finns ingen tvekan när det är riktiga värkar, tvekar du är det förvärkar. Och jag som inte tyckte det gjorde speciellt ont och tvekade väldigt mycket blev ännu mer säker på att det var förvärkar. Håkan skulle jobba sin sista dag så jag ville inte oroa honom så jag sa inget. Tänkte berätta när han kom hem från jobbet och skulle vara ledig i en månad med mig/oss.
Sagt och gjort, runt tolv kom Håkan och hämtade mig med taxi från jobbet då vi skulle skriva under faderskap på Familjerätten nere vid Kronprinsen. Jag hade väl haft samma mensvärk hela förmiddagen men de hade inte blivit direkt värre så jag sa fortfarande ingenting till honom. Kan inte minnas att jag hade några värkar under tiden vi var på Familjerätten så jag glömde väl typ bort det också.
Efter att vi skrivit på papprena tog Håkan taxi tillbaks till jobbet och jag passade på att gå in på Hemköp på Kronprinsen innan jag tog bussen till Folkets park. Där gick jag in på Coop och handlade lite. Saker som kan vara bra att ha när man kommer hem från BB, som (veg) pyttipanna som går snabbt att steka upp när man inte har tid att laga mat. Där kände jag att det började göra lite mer ont men fortfarande inte så att jag trodde det var riktiga värkar. Jag gick i alla fall hem och tänkte att det skulle gå över.
Men det gjord det inte. Började mäta "förvärkarna" med värktimern jag har i mobilen och kunde väl efter en halvtimma konstatera att värkarna kom med ca 3 minuters mellanrum och var 40-60 sekunder långa. Fortfarande helt säker på att det var förvärkar. Det gjorde ju inte direkt ont.
Tänkte att det kanske är bäst att ringa till Barnmorska direkt ändå och höra vad dom säger. Vi hade ju planerat snitt till torsdagen den 3:e mars (om tre dagar) så det kanske är bäst att åka in på kontroll ändå. Så jag ringde och berättade om "förvärkarna" och hon tyckte att det var lika bra att jag kom in på kontroll eftersom jag skulle snittas. Behövde dock inte gå till förlossningen utan kunde lika gärna gå till prenatal-avdelningen sa hon.
Så nu klockan halv fyra ringer jag Håkan och berättar om "förvärkarna" för första gången. Men jag säger att han kan ta det lugnt för det är ju ingenting. Jag packar för säkerhetsskull BB-väskan medan Håkan gör sig klar på jobbet och cyklar hem. Vid fyra är han nog hemma och vi fixar det sista, men vi båda är ju säkra på att åka hem efter kontrollen igen.
Vi funderar på att ta taxi till kvinnokliniken men eftersom det är ganska nära ville jag gå. Onödigt att ta taxi när det är falsk alarm liksom. Och så är det ju så nära och jag hade ju inte direkt ont. Sagt och gjort, vi gick till sjukhuset. Jag stannade väl på vägen två gånger för det gjorde ju lite ont ändå.
Väl framme på prenatal-avdelningen vid halv fem fick jag lägga mig i en säng i ett dubbelrum och de satte på CTG. Den mäter fosterljuden (hjärtat) och värkar. Första värken jag får där började kännas lite mer och ja nu gjorde det ju ont. Barnmorskan ser att hjärtljuden på bebisen går ner när jag har värken så hon kallar in fler personer. Och nu! Nu börjar det kännas rejält alltså, var inte alls beredd på det här! Minns att jag säger till någon att om det gör så här ont i början hur står dom ut SEN när det börjar på riktigt!. Hjärtljuden på bebisen går i alla fall inte ner längre när jag har värkar så det kändes ju skönt.
Vet inte hur länge det gick men efter en stund kom i alla fall läkaren in och han kände igen mig och kunde till och med mitt namn. Vi har ju träffat han flera gånger förut på grund av att bebisen är tillväxthämmad. Jag har vid det här laget ganska jätteont och har ju inte tränat andning eller läst på så mycket om förlossningar eftersom jag ska snittas men jag försöker slappna av och andas ändå. Dom drar av mig byxorna och läkaren ska känna efter om jag öppnat mig något. Det hade jag. Fullt. Fullt öppen 10 centimeter. Ojdå tänkte jag. Barnmorskan känner efter också. Japp, helt öppen.
Nu blev det ju genast lite bråttom. Läkaren säger att han vill ha ut bebisen inom 30 minuter och ordinerar mig bricanyl (värkstillande) för att försöka stoppa värkarna lite. Sedan blir det full rulle. Människor överallt och dom rullar ut sängen upp på operation. Kateter sätts och alla saker lämnas kvar på prenatalavdelningen. Håkan får hoppa i någon slags operationsdräkt och dom byter om på mig. Det är minst 10 personer inne på operation och alla gör något med någonting. Två elever var med också. Jag måste sätta mig upp för att kunna få spinalbedövningen men får samtidigt en värk när dom säger att jag måste sitta still. Då blev jag arg. Gör det själv tänkte jag. Men när värken gick över gick det fint. Folk sätter hundra nålar i mig typ överallt och spänner upp ett skynke vid bröstet så jag och Håkan inte ska se något.
Som tur är verkar bedövningen snabbt och jag slipper sövas. Och så börjar dom. Det känns som att dom sliter och drar i alla mina inälvor, obehagligt men det gör inte ont. Och helt plötsligt håller någon en bebis vid våra huvuden och den gråter lite. Vi fattade inte ens att den kommit ut. Men så tar dom bebisen och Håkan får följa med en bit bort för att kolla så den mår bra. Fiffigt nog har dom en kamera vid bordet där bebisen ligger, och en teveskärm vid min säng så jag kan ändå se vad dom håller på med. Och så ser jag att det är en flicka! Så första ultraljudet visade rätt. Hon ligger som ett V precis som hon gjort i magen och jag skakar skakar och skakar. Samtidigt som jag blir ihopsydd.
Hon mådde bra och dom kommer och lägger henne en liten liten stund på mitt bröst och jag ser hennes små små naglar som är helt röda och ser jätteläskiga ut. Sen så säger dom att dom ska ta henne till neonatalavdelningen och så försvinner nästan allt folk från operationsrummet, inklusive Håkan och vår lilla bebis. Han fick förresten klippa navelsträngen också men han var ganska chockad hela tiden så han minns inte så mycket. Vi var ju så inställda på torsdagen. Personalen frågade honom hela tiden om han skulle svimma också, haha.
Och där låg jag kvar och blev ihopsydd. Här någonstans säger jag att jag inte ens hunnit säga till mamma att vi åkt in. Då fick jag låna deras telefon och ringa hem och berätta, hon blev nog ganska chockad hon med. När jag var klar fick jag åka i sängen i kulvertarna till uppvaket där jag låg några timmar tills jag kunde röra benen lite. Då kom två gubbar och körde mig till BB. Ensam fortfarande. Sen kom Håkan! Och så blev jag körd i sängen till min lilla bebis på neonatalavdelningen. Helt skrynklig och pytteliten men så söt så söt.
Och det var det. Så himla ont gör det ju inte att föda barn (hehe). Synd att hon låg på fel håll och var så liten annars hade jag kunnat föda vaginalt. Om hon legat med huvudet före hade det gått. Och det hade även gått i säte om hon varit lite större. Det sa läkaren i alla fall. Född i 38+2, 11 dagar före beräknat. Det var bra för henne att jag fick värkar, för det förbereder bebisen på det nya livet.
Och nu ligger hon här i min famn. Ines Gullan Sophia Håkansson.
---
Runt klockan fem på morgonen den 28:e februari vaknade jag av att jag hade lite smått mensvärk i nedre delen av magen. Det kom lite då och då men gjorde inte ont direkt så jag tänkte att det helt säkert var förvärkar. Har ju haft sammandragningar förut som inte gjort ont alls men eftersom det närmade sig BF kändes det logiskt att värkarna kunde ändra karaktär. Tog ändå fram iPhonen och googlade lite om värkar och överallt stod det att det finns ingen tvekan när det är riktiga värkar, tvekar du är det förvärkar. Och jag som inte tyckte det gjorde speciellt ont och tvekade väldigt mycket blev ännu mer säker på att det var förvärkar. Håkan skulle jobba sin sista dag så jag ville inte oroa honom så jag sa inget. Tänkte berätta när han kom hem från jobbet och skulle vara ledig i en månad med mig/oss.
Sagt och gjort, runt tolv kom Håkan och hämtade mig med taxi från jobbet då vi skulle skriva under faderskap på Familjerätten nere vid Kronprinsen. Jag hade väl haft samma mensvärk hela förmiddagen men de hade inte blivit direkt värre så jag sa fortfarande ingenting till honom. Kan inte minnas att jag hade några värkar under tiden vi var på Familjerätten så jag glömde väl typ bort det också.
Efter att vi skrivit på papprena tog Håkan taxi tillbaks till jobbet och jag passade på att gå in på Hemköp på Kronprinsen innan jag tog bussen till Folkets park. Där gick jag in på Coop och handlade lite. Saker som kan vara bra att ha när man kommer hem från BB, som (veg) pyttipanna som går snabbt att steka upp när man inte har tid att laga mat. Där kände jag att det började göra lite mer ont men fortfarande inte så att jag trodde det var riktiga värkar. Jag gick i alla fall hem och tänkte att det skulle gå över.
Men det gjord det inte. Började mäta "förvärkarna" med värktimern jag har i mobilen och kunde väl efter en halvtimma konstatera att värkarna kom med ca 3 minuters mellanrum och var 40-60 sekunder långa. Fortfarande helt säker på att det var förvärkar. Det gjorde ju inte direkt ont.
Tänkte att det kanske är bäst att ringa till Barnmorska direkt ändå och höra vad dom säger. Vi hade ju planerat snitt till torsdagen den 3:e mars (om tre dagar) så det kanske är bäst att åka in på kontroll ändå. Så jag ringde och berättade om "förvärkarna" och hon tyckte att det var lika bra att jag kom in på kontroll eftersom jag skulle snittas. Behövde dock inte gå till förlossningen utan kunde lika gärna gå till prenatal-avdelningen sa hon.
Så nu klockan halv fyra ringer jag Håkan och berättar om "förvärkarna" för första gången. Men jag säger att han kan ta det lugnt för det är ju ingenting. Jag packar för säkerhetsskull BB-väskan medan Håkan gör sig klar på jobbet och cyklar hem. Vid fyra är han nog hemma och vi fixar det sista, men vi båda är ju säkra på att åka hem efter kontrollen igen.
Vi funderar på att ta taxi till kvinnokliniken men eftersom det är ganska nära ville jag gå. Onödigt att ta taxi när det är falsk alarm liksom. Och så är det ju så nära och jag hade ju inte direkt ont. Sagt och gjort, vi gick till sjukhuset. Jag stannade väl på vägen två gånger för det gjorde ju lite ont ändå.
Väl framme på prenatal-avdelningen vid halv fem fick jag lägga mig i en säng i ett dubbelrum och de satte på CTG. Den mäter fosterljuden (hjärtat) och värkar. Första värken jag får där började kännas lite mer och ja nu gjorde det ju ont. Barnmorskan ser att hjärtljuden på bebisen går ner när jag har värken så hon kallar in fler personer. Och nu! Nu börjar det kännas rejält alltså, var inte alls beredd på det här! Minns att jag säger till någon att om det gör så här ont i början hur står dom ut SEN när det börjar på riktigt!. Hjärtljuden på bebisen går i alla fall inte ner längre när jag har värkar så det kändes ju skönt.
Vet inte hur länge det gick men efter en stund kom i alla fall läkaren in och han kände igen mig och kunde till och med mitt namn. Vi har ju träffat han flera gånger förut på grund av att bebisen är tillväxthämmad. Jag har vid det här laget ganska jätteont och har ju inte tränat andning eller läst på så mycket om förlossningar eftersom jag ska snittas men jag försöker slappna av och andas ändå. Dom drar av mig byxorna och läkaren ska känna efter om jag öppnat mig något. Det hade jag. Fullt. Fullt öppen 10 centimeter. Ojdå tänkte jag. Barnmorskan känner efter också. Japp, helt öppen.
Nu blev det ju genast lite bråttom. Läkaren säger att han vill ha ut bebisen inom 30 minuter och ordinerar mig bricanyl (värkstillande) för att försöka stoppa värkarna lite. Sedan blir det full rulle. Människor överallt och dom rullar ut sängen upp på operation. Kateter sätts och alla saker lämnas kvar på prenatalavdelningen. Håkan får hoppa i någon slags operationsdräkt och dom byter om på mig. Det är minst 10 personer inne på operation och alla gör något med någonting. Två elever var med också. Jag måste sätta mig upp för att kunna få spinalbedövningen men får samtidigt en värk när dom säger att jag måste sitta still. Då blev jag arg. Gör det själv tänkte jag. Men när värken gick över gick det fint. Folk sätter hundra nålar i mig typ överallt och spänner upp ett skynke vid bröstet så jag och Håkan inte ska se något.
Som tur är verkar bedövningen snabbt och jag slipper sövas. Och så börjar dom. Det känns som att dom sliter och drar i alla mina inälvor, obehagligt men det gör inte ont. Och helt plötsligt håller någon en bebis vid våra huvuden och den gråter lite. Vi fattade inte ens att den kommit ut. Men så tar dom bebisen och Håkan får följa med en bit bort för att kolla så den mår bra. Fiffigt nog har dom en kamera vid bordet där bebisen ligger, och en teveskärm vid min säng så jag kan ändå se vad dom håller på med. Och så ser jag att det är en flicka! Så första ultraljudet visade rätt. Hon ligger som ett V precis som hon gjort i magen och jag skakar skakar och skakar. Samtidigt som jag blir ihopsydd.
Hon mådde bra och dom kommer och lägger henne en liten liten stund på mitt bröst och jag ser hennes små små naglar som är helt röda och ser jätteläskiga ut. Sen så säger dom att dom ska ta henne till neonatalavdelningen och så försvinner nästan allt folk från operationsrummet, inklusive Håkan och vår lilla bebis. Han fick förresten klippa navelsträngen också men han var ganska chockad hela tiden så han minns inte så mycket. Vi var ju så inställda på torsdagen. Personalen frågade honom hela tiden om han skulle svimma också, haha.
Och där låg jag kvar och blev ihopsydd. Här någonstans säger jag att jag inte ens hunnit säga till mamma att vi åkt in. Då fick jag låna deras telefon och ringa hem och berätta, hon blev nog ganska chockad hon med. När jag var klar fick jag åka i sängen i kulvertarna till uppvaket där jag låg några timmar tills jag kunde röra benen lite. Då kom två gubbar och körde mig till BB. Ensam fortfarande. Sen kom Håkan! Och så blev jag körd i sängen till min lilla bebis på neonatalavdelningen. Helt skrynklig och pytteliten men så söt så söt.
Och det var det. Så himla ont gör det ju inte att föda barn (hehe). Synd att hon låg på fel håll och var så liten annars hade jag kunnat föda vaginalt. Om hon legat med huvudet före hade det gått. Och det hade även gått i säte om hon varit lite större. Det sa läkaren i alla fall. Född i 38+2, 11 dagar före beräknat. Det var bra för henne att jag fick värkar, för det förbereder bebisen på det nya livet.
Och nu ligger hon här i min famn. Ines Gullan Sophia Håkansson.
---
Hon kryper!
Eller ja, kanske inte riktigt än. Bilden är från igår.
Någon dag kanske det kommer en bild på mig med, men jag är mest fortfarande tjock. Ines är mycket sötare.
---
Någon dag kanske det kommer en bild på mig med, men jag är mest fortfarande tjock. Ines är mycket sötare.
---
torsdag, mars 24, 2011
Dagarna går.
Alltså var tar dagarna vägen? Tänker att jag ska uppdatera här men det blir aldrig av. Vi mår bra i alla fall alla tre. Idag fick Ines ett paket på posten av mormor och morfar! Presenten används redan ikväll, en liten pyjamas!
---
---
onsdag, mars 23, 2011
En dagens.
Dagens humör: Lite trött. Eller ganska mycket trött.
Dagens mående: Bra!
Dagens borde: Ringa försäkringskassan. Imorgon.
Dagens frisyr: Förut utsläppt. Nu uppsatt i knut.
Dagens smink: Puder, rouge (rosa), eyeliner, mascara.
Dagens klädsel: Svart. Håll-in-strumpbyxor, svart kjol, svart amningslinne, svart tröja. Eller så var det innan. Nu har både strumpbyxorna och tröjan åkt av av bekvämlighetsskäl.
Dagens favoritlåt: Har inte lyssnat på någon.
Dagens hatlåt: Som ovan.
Dagens planer: Nu? Se lite på teve, mata bebis, sova (förhoppningsvis). Innan: Johanna och Helena var här och fikade, gick promenad med Helena och Håkan, hälsade på en snabbis hos Ella och Micke.
Dagens vill ha: En bebis som sover på natten och är vaken på dagen. För tillfället är det tvärtom.
Dagens längtan: Sommar!
Dagens beroende: Kaffe. Bebis.
Dagens tråkigaste: Glömde bort min väska på en toalett i Pildammsparken. Upptäckte inte att den var borta förrän en vänlig själ ringde mig (hade som tur var mobilen i jackfickan) och sa att hon hade min väska. Vi båda var kvar i parken så jag fick tillbaks min väska! Gav henne hittelön och var väldigt tacksam. Hm, det var ju kanske dagens roligaste också då.
---
Dagens mående: Bra!
Dagens borde: Ringa försäkringskassan. Imorgon.
Dagens frisyr: Förut utsläppt. Nu uppsatt i knut.
Dagens smink: Puder, rouge (rosa), eyeliner, mascara.
Dagens klädsel: Svart. Håll-in-strumpbyxor, svart kjol, svart amningslinne, svart tröja. Eller så var det innan. Nu har både strumpbyxorna och tröjan åkt av av bekvämlighetsskäl.
Dagens favoritlåt: Har inte lyssnat på någon.
Dagens hatlåt: Som ovan.
Dagens planer: Nu? Se lite på teve, mata bebis, sova (förhoppningsvis). Innan: Johanna och Helena var här och fikade, gick promenad med Helena och Håkan, hälsade på en snabbis hos Ella och Micke.
Dagens vill ha: En bebis som sover på natten och är vaken på dagen. För tillfället är det tvärtom.
Dagens längtan: Sommar!
Dagens beroende: Kaffe. Bebis.
Dagens tråkigaste: Glömde bort min väska på en toalett i Pildammsparken. Upptäckte inte att den var borta förrän en vänlig själ ringde mig (hade som tur var mobilen i jackfickan) och sa att hon hade min väska. Vi båda var kvar i parken så jag fick tillbaks min väska! Gav henne hittelön och var väldigt tacksam. Hm, det var ju kanske dagens roligaste också då.
---
söndag, mars 20, 2011
Söndag morgon.
Vart är solen? Imorse vid sju var det bara en av oss som var pigg. Men vi lyckades somna om.
Nu blir det frukost och sen göra oss i ordning för att träffa moster Anna och kusin Siri på stan. Det gillar vi!
---
Nu blir det frukost och sen göra oss i ordning för att träffa moster Anna och kusin Siri på stan. Det gillar vi!
---
fredag, mars 18, 2011
Nu går vi ut.
Så här ser 2,5 kilos klumpen ut i eftermiddag. Body Ellos, byxor POP, strumpor Lindex, blöja Libero storlek 1 och hår med kräk i. Fint som snus.
På med overallen så går vi ut.
---
På med overallen så går vi ut.
---
Stora tjejen.
Ines väger numer över 2500g! Hurra för det säger vi. 2510g exakt. Men måste hon somna så fort hon äter?
Nej nu är det dags att ta den dagliga promenaden. Blir lite sent idag men BVC-besöket var ju så sent.
---
Nej nu är det dags att ta den dagliga promenaden. Blir lite sent idag men BVC-besöket var ju så sent.
---
Nu är det äntligen torrt.
Jag måste verkligen skriva en förlossningsberättelse snart, innan jag glömmer något. Kanske att jag hinner göra det senare idag. Ska försöka.
Imorse var i alla fall Avfuktarna här igen och nu är väggen äntligen torr! Fläkten har stått i sovrummet sedan 25 februari. Det regnade väl in i mitten på januari så snabba har dom i alla fall inte varit. Så vi har sovit i vardagsrummet sedan fläkten kom upp (förutom när vi var på BB/Neo då). Ines har aldrig ens varit inne i sovrummet eftersom det varit varmt som i en bastu där inne. Väggen är ju dock förstörd så det ska komma en målare nästa eller nästnästa vecka också. Men vi ska nog försöka flytta in där idag ändå. Men jag får ju inte lyfta något så frågan är hur det ska gå. Vi får besök från BVC idag så det hade ju varit skönt att få in sängarna där innan dess.
Och helgen kommer bli så bra! Ines moster och kusin kommer ner till Malmö imorgon! Anna och Siri alltså, ska bli himla mysigt. Siri är så stolt över att hon ska åka till Malmö har jag hört. Vi får se vad hon tycker om sömntutan Ines.
Nej, nu är det någon som vill ha mat.
---
Imorse var i alla fall Avfuktarna här igen och nu är väggen äntligen torr! Fläkten har stått i sovrummet sedan 25 februari. Det regnade väl in i mitten på januari så snabba har dom i alla fall inte varit. Så vi har sovit i vardagsrummet sedan fläkten kom upp (förutom när vi var på BB/Neo då). Ines har aldrig ens varit inne i sovrummet eftersom det varit varmt som i en bastu där inne. Väggen är ju dock förstörd så det ska komma en målare nästa eller nästnästa vecka också. Men vi ska nog försöka flytta in där idag ändå. Men jag får ju inte lyfta något så frågan är hur det ska gå. Vi får besök från BVC idag så det hade ju varit skönt att få in sängarna där innan dess.
Och helgen kommer bli så bra! Ines moster och kusin kommer ner till Malmö imorgon! Anna och Siri alltså, ska bli himla mysigt. Siri är så stolt över att hon ska åka till Malmö har jag hört. Vi får se vad hon tycker om sömntutan Ines.
Nej, nu är det någon som vill ha mat.
---
torsdag, mars 17, 2011
måndag, mars 14, 2011
14 dagar.
Idag fyller Ines två veckor! Hurra! Det har hon firat med att kissa ner skötbordet tre gånger sedan inatt.
---
---
söndag, mars 13, 2011
lördag, mars 12, 2011
Uppvaktade!
Finaste mor och far kom ner till Malmö idag. Och oj så uppvaktade och uppassade vi blir. Till exempel har jag precis tagit en tupplur och Håkan har spelat FIFA medan dom lagar mat. Ines vilar hon också. Sen har både jag och Ines fått kläder. Sicken lyx va!
Snart blir det middag och sen Melodifestivalen. Vet inte om någon borde vinna direkt, men har ju bara sett två program innan.
---
Snart blir det middag och sen Melodifestivalen. Vet inte om någon borde vinna direkt, men har ju bara sett två program innan.
---
torsdag, mars 10, 2011
Ett hål i hjärtat.
Ja vad ska man säga. Ultraljudet av Ines hjärta i måndags gav inga glädjande besked. Hon har ett medfött hjärtfel som kallas VSD eller kammarseptumdefekt. Dessutom något som heter ASD. Än sålänge har hon inte några symptom men det kommer förmodligen komma inom några veckor. Det enda positiva med detta är att det är det vanligaste hjärtfelet och det finns stor rutin på att operera igen hålet. Och när hålet är lagat blir hjärtat helt friskt. Men i nuläget har vi ingen aning om vad som kommer hända, eller när.
Vi blev i alla fall utskrivna från neo i måndags och har tillbringat veckan hemma. Underbart skönt men väldigt läskigt. Hur gör man liksom? Det blir ju ännu svårare när lilla Ines är sjuk. Vad är normalt och vad är inte?
Idag var vi på viktkontroll på neo och hon hade gått upp 145 gram sen i måndags, så nu väger hon hela 2345 gram! Det är ju bra. Hon verkar i alla fall få i sig mat så det räcker.
Om någon vecka ska vi tillbaka till hjärtmottagningen och kolla Ines hjärta igen, och se om något hänt. Läkaren trodde dock inte det eftersom hålet är såpass stort.
Så vi får se hur det blir med bloggen ett tag framöver, vad jag orkar. Livet är inte så lätt just nu. Förjävligt faktiskt. De senaste månaderna har det bara kommit dåliga besked efter varandra. Våran stackars lilla flicka. Vi kommer att fixa det här. Vi måste.
---
Vi blev i alla fall utskrivna från neo i måndags och har tillbringat veckan hemma. Underbart skönt men väldigt läskigt. Hur gör man liksom? Det blir ju ännu svårare när lilla Ines är sjuk. Vad är normalt och vad är inte?
Idag var vi på viktkontroll på neo och hon hade gått upp 145 gram sen i måndags, så nu väger hon hela 2345 gram! Det är ju bra. Hon verkar i alla fall få i sig mat så det räcker.
Om någon vecka ska vi tillbaka till hjärtmottagningen och kolla Ines hjärta igen, och se om något hänt. Läkaren trodde dock inte det eftersom hålet är såpass stort.
Så vi får se hur det blir med bloggen ett tag framöver, vad jag orkar. Livet är inte så lätt just nu. Förjävligt faktiskt. De senaste månaderna har det bara kommit dåliga besked efter varandra. Våran stackars lilla flicka. Vi kommer att fixa det här. Vi måste.
---
lördag, mars 05, 2011
Första turen!
Vi är fortfarande kvar på neo men hoppas på hemgång dom närmsta dagarna. Det var egentligen meningen att vi skulle få åka hem på permission idag, men läkaren hittade ett blåsljud på lillans hjärta så hon måste göra ultraljud på måndag om blåsljudet finns kvar imorgon. Jobbigt är det. Men vanligt och oftast helt ofarligt hos bebisar säger läkaren. Och så säger han att det inte finns någon anledning till oro då hon inte har några tecken alls på att något är fel. Men det är lättare sagt än gjort.
Men men. Vi får dock vara hemma dagtid om vi vill men idag stannade vi här och gick en kort 30-minuters promenad i Pildammarna med neos lånevagn. Jätteskönt och soligt var det! Lite jobbigt på slutet för min del dock. Såhär såg vi ut!
Lilla liten! 50/56 är alldeles alldeles för stort. Men det växer hon snart i.
Och så en sliten mamma som kanske sovit 2-3 (osammanhängande) timmar inatt.
Snart tror jag lillan vaknar och vill äta, sen hoppas jag på att hon somnar om så jag kan ta en dusch och ta bort plasten över snittet. Läskigt.
Och förlåt om jag är dålig på att höra av mig men det är lite mycket just nu.
---
Men men. Vi får dock vara hemma dagtid om vi vill men idag stannade vi här och gick en kort 30-minuters promenad i Pildammarna med neos lånevagn. Jätteskönt och soligt var det! Lite jobbigt på slutet för min del dock. Såhär såg vi ut!
Lilla liten! 50/56 är alldeles alldeles för stort. Men det växer hon snart i.
Och så en sliten mamma som kanske sovit 2-3 (osammanhängande) timmar inatt.
Snart tror jag lillan vaknar och vill äta, sen hoppas jag på att hon somnar om så jag kan ta en dusch och ta bort plasten över snittet. Läskigt.
Och förlåt om jag är dålig på att höra av mig men det är lite mycket just nu.
---
onsdag, mars 02, 2011
tisdag, mars 01, 2011
Bebis!
Så igår den 28/2 kom hon lilla mini! Hade egentligen planerat snitt till den 3/3 men hon ville visst ut tidigare. Men mer om det en annan dag.
Hon vägde 2145g och är 45,5cm lång, är helt frisk och mår bra. Hon kan äta själv men får just nu mat via sond för att få i sig så mycket näring som möjligt.
Och hon är sååå liten och skrynklig och jättesöt! Förstår inte att vi så småningom får ta med henne hem.
Jag är lite (eller ganska mycket) mör i kroppen efter snittet men mår bara bra. Håkan också! Vi har fått ett enkelrum så han får sova med mig. Nu väntar vi bara på att lilltjejen får komma hit från neo också.
---
Hon vägde 2145g och är 45,5cm lång, är helt frisk och mår bra. Hon kan äta själv men får just nu mat via sond för att få i sig så mycket näring som möjligt.
Och hon är sååå liten och skrynklig och jättesöt! Förstår inte att vi så småningom får ta med henne hem.
Jag är lite (eller ganska mycket) mör i kroppen efter snittet men mår bara bra. Håkan också! Vi har fått ett enkelrum så han får sova med mig. Nu väntar vi bara på att lilltjejen får komma hit från neo också.
---
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)