Fyra månader på stranden.

I tisdags fyllde vår lilla stora tjej fyra månader! Gud vad tiden går fort. Vi åkte till Falsterbo med Håkans mamma och spenderade några timmar på stranden där. Ines låg skyddad i sitt nya soltält med UV-skydd 50 hela tiden. Och jag badade för första gången i år! Se så stor hon börjar bli!






Idag går tankarna till kusin Siri som bröt armen igår och förmodligen måste operera in stift idag. Stackars Siri! Så nu kommer väl båda tjejkusinerna ha någon slags metall i sina ben (Ines har ju ståltråd där bröstbenet går ihop). Häftigaste tjejerna!
---

Sophia.

Det blir ju typ bara foton på lilltjejen här i bloggen nu för tiden (ja i kameran också). Så här kommer tre bilder på mig idag.


Klippte luggen igår och nej, jag har inte borstat håret idag...
---

Sitta och chilla i soffan.

Ines igår kväll.





---

Två veckor kvar.

Idag är det hela fyra veckor sedan Ines opererades. På ett sätt känns det som att det var evigheter sedan, och på ett annat känns det som att det var igår. Nu är det alltså bara två veckor tills vi kan lyfta Ines som vi vill, det vill säga under armarna. Det begränsar en ganska mycket att inte kunna lyfta så. Till exempel så blir det ett himla projekt att lyfta i och ur bärselen, så den har vi inte använt än.

Förra veckan slutade vi också helt med den vätskedrivande medicinen, efter en nertrappning på några veckor. Så nu är det bara D-droppar och Sempers magdroppar vi ger. Som alla andra barn alltså. Så himla skönt! Ett tag var det ju en hel måltid för Ines med alla mediciner. Först D-droppar och Semperdroppar, sen Impugan (vätskedrivande), Kajos (för salterna hon förlorar genom Impuganet), Spironolakton som är en tablett, där en fjärdedels tablett skulle krossas och ges utblandad med vatten eller mat (vätskedrivande OCH kalumsparande), efter operationen gav vi även alvedon fyra gånger om dygnet. Impuganen gav vi även tre gånger om dagen innan operationen och Kajos gavs morgon och kväll. Så vi (och främst Ines) är så glada att vi slipper allt det nu.

Vi tycker också att Ines har utvecklats en massa efter operationen. Om det beror på åldern och/eller att hon fick opereras vet vi inte, men förmodligen har hon inte riktigt orkat med så mycket eftersom hennes kropp fick arbete dubbelt så mycket som andra. Hon är fortfarande ganska svag i nackmuskulaturen men vi ser framsteg där också. Vi var lite dåliga på att ha henne i magläge innan operationen så det beror ju på det också, det är ju inte jättepoppis hos damen att ligga på mage någon längre stund. Efter operationen skulle hon ju inte ligga på mage på några veckor så vi har ju inte kunnat öva nu heller. Men vi har börjat lite smått ed det nu.

Just nu ligger hon och leker i babygymmet, sprattlar och tittar och har sig. Hon är så himla himla underbar! Det finns ingen unge i världen jag skulle vilja byta henne mot, trots att hon (och vi) inte fick den lättaste starten direkt. Hon är helt perfekt! Och en liten kopia av sin pappa tror vi.

Vårt lilla hjärtegull.





---

Första jeansen.

Imorse när vi åt frukost låg Ines bakom iklädd sina första jeans jag köpte förra veckan. Så snygg hon är i dom alltså. Värsta jeansrumpan!


Annars har Ines blivit så himla duktig på att ta tag i sina leksaker. Eller ja, ibland lyckas det, ibland inte. Hon gillar i alla fall att äta på sitt bi hon fick från BB. Och om inte biet är i munnen så är händerna det. Och hon dreglar en massa! Speciellt när hon är glad och skrattar (har till och med hört några höga skratt från henne). Ibland sätter hon till och med i halsen av allt dreggel hehe.


I fredags morgon var det ju dags för hennes första vaccination. Som hon skrek lillan, men det gick ganska snart över. På kvällen visade tempen 38,6 grader mellan alvedonen men var på morgonen efter nere i 37,4 så det gick ju ändå relativt smärtfritt. Här sitter hon och chillar med pappa sin.


På lördagkvällen gick vi till Håkans mamma och firade hennes födelsedag. Där var även hunden Disa och Ines faster.


Hehe, crazy familjen på samma tillställning. Med en trött liten tjej som vägrade nattas i ett av rummet. Så då fick hon vara med vid middagsbordet fram till ca 22:30 då hon däckade i Håkans famn.


Igår åt Ines mer än någonsin, så idag beslutade vi att strunta i att skriva upp hur mycket hon äter. Men än sålänge har jag inte vågat att inte ställa klockan på natten... Borde väl kanske testa det snart. Om jag sover över någon matning så brukar hon ändå själv vakna innan fyra timmar och vilja ha mat, så det ska ju gå. Måste bara våga ta steget. På vägningen hos BVC i fredags visade viktkurvan rakt uppåt så hon får ju i sig mer än tillräckligt. (På tal om det, vikt 4400g, längd 56,5cm, huvudmått 38cm.)

Ps. Förlåt för den extremt dåliga bildkvaliteten. Har blivit så dålig på att använda min kamera så det blir mest iPhone-bilder.
---

Sommarbrud.

---

Ines leker med favoriten biet.

Så här låter Ines när hon ligger i babysittern dom senaste dagarna. Vet inte vad hon vill riktigt med detdär gnället? Hon gnäller lite för att sen vara helnöjd.

---

Vaccination.

På fredag är det dags för Ines första vaccination. Ser inte fram emot det, men det är ändå något vi vill göra. Fick rådet att vänta tre veckor efter operationen så nu är det dags. Men det ska nog gå bra. Ines hjärtsköterska (som vi träffar samtidigt som dietisten) tyckte att vi skulle ge Alvedon i förebyggande syfte så hon inte får alltför ont och feber efteråt.

Typiskt att Håkan ska jobba, men det ska vi tjejer nog klara på egen hand.



Ikväll ska vi laga linssoppa till mannen som slutar sent. Eller, jag rättare sagt, för Ines sover ju då.
---

Hos dietisten.

Imorse var vi hos dietisten igen, för vägning och mätning och för att hon ville höra hur det går. Ines har börjat klättra lite på sin kurva och vägde idag 4320 gram! Hon har alltså dubblat sin födelsevikt (2145 gram) på tre och en halv månad. Det är ju inte så dåligt egentligen. Hon tyckte det räckte med att vi gav henne mat nu 7-8 gånger om dagen (ger ca 9 gånger nu) och att vi skulle testa att låta henne bestämma om/när hon ska äta på natten. Jag kan alltså sluta ställa klockan på natten, men jag vet inte riktigt om jag är redo för det än... Behöver nog några dagar för att få det att sjunka in :)

Efter att ha nojjat så mycket med maten i över tre månader blir man nog lite störd. Men hon går ju upp fint i vikt nu så det kanske är dags att sluta nojja. Vi har ju skrivit upp allt hon äter sedan innan operationen, men hon tyckte även vi kunde sluta med det. Om igen, vet inte om jag är redo för det. Så vi ska skriva upp några dagar till och sedan låta bli.

Skruttis ligger just nu i sin säng och sover, hon har varit ovanligt gnällig idag. Eller, vi vet inte riktigt om det är gnäll eller bara ljud. Hon sitter liksom i sittern och gnäller lite, för att sedan leka med leksakerna. Hon kanske bara testar lite ljud? Jag och Ines var ju i Gnosjö i helgen och träffade ganska mycket folk. Hur trevligt och mysigt som helst! Dock blev nog Ines lite trött av alla nya intryck och sov ganska mycket i måndags.

Nä, om jag skulle passa på att få något gjort medan lillan sover.
---

Panda.

Fina ringar att hålla i, men hur sjutton släpper man dom?











---

Sommardagar i början av juni.

Vi hade några riktigt fina dagar i helgen, när även Håkan var ledig.

På söndagen åkte vi ut till Bokskogen och gick promenad och hade med oss picknick. Ines var snygg i body från familjen Bosmyr (syrran aka Ines moster). Tänk att Ines kan ha storlek 56 nu! Äntligen.

På kvällen hade vi delar av Håkans familj på besök.

Nationaldagen spenderades ute i Malmö. Först i Pildammsparken där Ines fick lite käk och sen lite häng på filten och i vagnen. Bodyn och tightsen är från Ines gammelmormor och morfar.


Efter Pildammarna gick vi ner till Ribban där resten av Malmö var. Jag brände axlarna men det gjorde inte så mycket.

Igår var ju Håkan tyvärr tvungen att gå tillbaks till jobbet så jag och Ines hängde med Helena, Jonathan och Peppe och spelade minigolf i Folkets park. Jag kom tvåa och sen satte vi oss på en filt framför rosen och satt där tills det började regna.










Idag har vi varit ute i fem timmar med Helena och Jonathan. Det blev en promenad ner till Västra hamnen och vi stannade till en stund vid musikkullarna som inte spelade någon musik idag. Konstigt. Glömde visst att fota också. Och nu har mina stackars axlar fått en släng av soleksem. Och i helgen hoppas jag att vi kommer iväg till Småland jag och skruttan. Håkan ska tyvärr jobba. Buhu.
---

Långhelg.

Från att ha sovit fyra timmar i rad igår, har hon bara sovit ca en timma på hela dagen idag. Nu är hon ganska trött dock. Så vi ska passa på att lägga henne i vagnen och gå till Pildammarna och grilla.

Hon inviger förresten kläder i storlek 56 idag. Börjar bli stora tjejen. Och glad har hon varit nästan hela dagen.
---

Småprat.

Här är mina två älsklingar igår kväll.

---

Bättre idag.

Idag är Ines lite gladare igen. Kan ju vara för att hon marathon-sov mellan 12 och 16. Med lite mat därimellan.

Händerna är sååå goda att äta på. Och hon har börjat dregla rejält. Ser även ut som att hon försöker gripa sina leksaker, men hennes armar/händer jobbar inte riktigt med henne än.

Vi har träffat Johanna, Ines fick en present från jobb-tjejerna, sen gick vi ut på promenad och lunch på Tusen & 2. Jag var även in en sväng på systembolaget och köpte vin! Kanske att man vågar ta sig ett glas ikväll. Så nu väntar vi på att Håkan ska komma hem från jobbet. Då är vi lediga i tre dagar tillsammans! Hurra!
---

Att vara hemma.

Förlåt för dåligt uppdaterat här. Men tänkte berätta lite om hur det går här hemma.

I söndags var ju Ines världens gladaste och piggaste bebis. Har aldrig sett henne så glad förut, och trodde ju såklart det var för att hon mådde bättre efter operationen. I måndags var hon fortfarande ganska glad, men lite gnälligare än dagen innan. I tisdags var hon världens gnälligaste och tröttaste bebis igen. Likaså igår. Och ganska så idag också.

Så det känns ju lite som ett bakslag. Men man ska väl inte förvänta sig att allt vänder på en vecka. Hon har trots allt haft tre riktigt jobbiga månader och ska väl få ta lite tid på sig att återhämta sig. Men det är jobbigt när man inte ser dom framsteg man vill och hoppats på. Främst för att hon var så himla go i söndags.

Ines kardiolog här i Malmö ville träffa Ines igår för att se att hjärtat inte samlat på sig vätska efter operationen, det händer ibland. Och så fick vi samtidigt träffa dietisten för att se om Ines får i sig tillräckligt med mat.

Först träffade vi dietisten som tycker att Ines för i sig fullt tillräckligt av den kaloriberikade ersättningen (vi tog ut sonden i måndags). Skönt. Men vi har ändå svårt att noja när hon äter lite... Hon vägde 3775 gram. Så hon ökar i vikt. Bra.

Sen in till läkaren där allt såg bra ut! Så himla skönt. Hennes hjärta är lagat och vi kan dra ner på den vätskedrivande medicinen (som kan vara orsaken till att hon har ont i magen, den gör också det svårare att gå upp i vikt). Om två veckor behöver hon den inte alls. Nästa gång vi ska träffa honom blir i slutet på augusti! Haha. Helt sjukt. Men det känns ändå bra om ändå lite läskigt.

Och vi då, hur mår vi? Jag vet faktiskt inte riktigt. Det har varit några riktigt jobbiga månader och det tar nog ett tag innan man förstår vad som verkligen har hänt. Det är så svårt att sluta leta fel hela tiden, när man i tre månader ständigt varit vaksam och så orolig. Varför sover hon så mycket, varför är hon så gnällig, varför är hon inte glad och så vidare och så vidare. Jag hoppas att jag snart bara kan njuta av att ha fått en bebis och sluta oroa mig precis hela tiden. Men det kommer säkert också ta tid.

Ines har sina glada stunder nu också och vi märker att hon utvecklas men jag tror vi har blivit störda av allt jobbiga. Hur omtumlande är det inte att få en bebis? Och hur omtumlande är det inte att få en bebis som är sjuk? Ja det får väl ta tid, men vill så gärna att allt ska kännas bättre.

Vi är också så sjukt tacksamma för att operationen blev gjort så snabbt. Förhoppningsvis lägger sig chocken snart och vi får njuta ordentligt av lilla tjejen.
---