Ungefär som vanligt.
Hehe. Men då ska ni se Håkans. Totalt däckad hela natten.
Sådär skulle man kunna sova alltså!
Ps. Appen heter Sleep cycle om någon har missat den.
---
torsdag, mars 29, 2012
Totaldäckad.
Så här såg det ut när jag sov inatt.
Ungefär som vanligt.
Hehe. Men då ska ni se Håkans. Totalt däckad hela natten.
Sådär skulle man kunna sova alltså!
Ps. Appen heter Sleep cycle om någon har missat den.
---
Ungefär som vanligt.
Hehe. Men då ska ni se Håkans. Totalt däckad hela natten.
Sådär skulle man kunna sova alltså!
Ps. Appen heter Sleep cycle om någon har missat den.
---
lördag, mars 24, 2012
Pussel och böcker
Ines har dom senaste veckorna velat blir buren mer än vanligt. Likaså när hon är på golvet kryper hon fram och ska komma upp. Men när hon väl är uppe håller hon på och krånglar och vill ner igen. När man satt ner henne vill hon upp. Och så vill hon ner. Och så vill hon upp igen.
Tur är väl då att Ines fick ärva lite pussel och böcker från Siri och Elis. Då är det ganska kul att leka på golvet igen. Om mamma eller pappa leker med såklart.
Nej nu vill jag till dig mamma!
Äh, jag skojar bara. Vill leka själv.
Nä jag ångrade mig. Nu vill jag upp!
Tittut!
Leka med pussel är kul.
Hoppar över till böckerna. Och så sitter hon framför bokhyllan och säger "DÄÄÄ!" och pekar (= ta ner en ny bok till mig).
Plocka ur plocka i.
Jaha vad hände nu då?
Tränar på att ställa sig upp. Lite svårt när fötterna är framför rumpan dock.
---
Tur är väl då att Ines fick ärva lite pussel och böcker från Siri och Elis. Då är det ganska kul att leka på golvet igen. Om mamma eller pappa leker med såklart.
Nej nu vill jag till dig mamma!
Äh, jag skojar bara. Vill leka själv.
Nä jag ångrade mig. Nu vill jag upp!
Tittut!
Leka med pussel är kul.
Hoppar över till böckerna. Och så sitter hon framför bokhyllan och säger "DÄÄÄ!" och pekar (= ta ner en ny bok till mig).
Plocka ur plocka i.
Jaha vad hände nu då?
Tränar på att ställa sig upp. Lite svårt när fötterna är framför rumpan dock.
---
Klippet
Den nittonde klippte vi av två hårtestar bakom Ines öron. Första klippet. Vi borde verkligen klippa hennes lugg också som blivit jättelång. Men att föra en sax nära ögonen på en tjej som inte vill sitta still känns... sådär.
---
onsdag, mars 21, 2012
Jobbvecka
Denna veckan jobbar jag. Tisdag onsdag torsdag fredag lördag söndag. Sex dagar alltså. Så om ni undrar vart jag är så vet ni.
Så här kan det se ut om man jobbar i frukten (bild från förra veckan).
Perfekt är ju också att vi har vitkål för 1 krona kilot. Det blir tungt att fylla på det. Men jag gillart, jobb är bra!
---
Så här kan det se ut om man jobbar i frukten (bild från förra veckan).
Perfekt är ju också att vi har vitkål för 1 krona kilot. Det blir tungt att fylla på det. Men jag gillart, jobb är bra!
---
lördag, mars 17, 2012
fredag, mars 16, 2012
Kavat no. 1
Igår beställdes det skor till Ines, hennes första riktiga skor!
Även om hon inte går ännu (och det dröjer nog ett tag) behöver hon ju ändå något att ha på fötterna när vi är ute i lekparker och så. Är ju inte så smidigt med bara strumpor om man sitter i en sandlåda precis.
Och eftersom man nu fick lite rabatt på Ellos, slog vi till. På lära-gå-skor från Kavat. Vi får hoppas att dom passar annars får vi skicka tillbaks dom. Se här så fina dom är!
Och det är ju inte det lättaste att mäta fötterna på henne heller, men jag fick dom till 10,6 och 10,7 cm. Då man ska köpa skon 10-15 mm längre än foten beställde vi hem storlek 19, som är 13-14 mm längre än Ines fötter. Vi får helt enkelt prova och se om storleken blir bra, köpa till en sula i början är ju ett alternativ också.
---
Även om hon inte går ännu (och det dröjer nog ett tag) behöver hon ju ändå något att ha på fötterna när vi är ute i lekparker och så. Är ju inte så smidigt med bara strumpor om man sitter i en sandlåda precis.
Och eftersom man nu fick lite rabatt på Ellos, slog vi till. På lära-gå-skor från Kavat. Vi får hoppas att dom passar annars får vi skicka tillbaks dom. Se här så fina dom är!
---
lördag, mars 10, 2012
Dopdagen den 25:e februari
Tänkte visa bilderna från Ines dop och födelsedagskalas för två veckor sedan. Vi hade ju turen att alla vi ville skulle komma kom. Min familj åkte ändå från Småland och Håkans familj härifrån Skåne. Till och med mina underbara morföräldrar och Håkans farmor Else och hennes sambo Axel kunde komma. Dom sistnämnda åkte färdtjänst från Ystad. Axel är över 90 år och Else är snart 90 hon med. Vi är så himla tacksamma att ni alla ville och kunde komma!
Min kära syster Anna och hennes man Fredrik blev Ines gudföräldrar.
Vissa bilder är lite suddiga men det får ni stå ut med. Let's go.
Vi valde att döpa Ines i S:t Pauli-kyrkan i Malmö. Här är vi på ingång.
Tre psalmer sjöngs, "Tryggare kan ingen vara" som den andra familjen valt. "Du vet väl om att du är värdefull" valde vi. Och till sist "Måne och sol" som prästen valde.
Barnen fick komma fram och hjälpa till med vattnet och för att se dopen bättre.
Eftersom Ines är så pass gammal valde vi att jag skulle hålla henne vid dopet. Hon fick även titta ner i vattnet för att hon inte skulle bli lika rädd. Men visst blir det nog en sångröst hos Ines ändå, för skrek det gjorde hon.
Foto-time! Jag har förresten sytt Ines dopdräkt. Kanske ska visa den någon dag.
Sen var det dags för dopfest/ettårskalas. Siri och Elis bredvid Ines. Vi höll till i vår BRF-lokal i källaren som vi pyntat kvällen innan.
Hej!
Långbord. Vi var ca 25 personer. Först bjöds det på smörgåstårta, sen ostkaka och till sist tårta.
Ettåringen.
Här är min mamma och morfar och mormor.
Tårtorna med ettårsljus.
Den högra har Ines valt, banantårta!! Båda tårtorna är från City Gross.
Nom nom nom med banantårta tyckte Ines.
Finaste Siri och jag.
Magnus var såklart där.
Fina fina mormor.
Min vän Helena fastnade inte på bild tidigare. Det var visst ganska många som inte fastnade på någon bra bild. Så blir det när man är värdinna och har fullt upp.
Vi avslutade kvällen hemma hos oss, med min familj. Melodifestivalen såklart! Vissa var lite trötta.
Och det var den fantastiska dagen.
Det kunde helt enkelt inte bli en bättre dag för Ines och hon var på sitt bästa humör mest hela dagen. Tack för att ni kom och för alla fina presenter!
---
Min kära syster Anna och hennes man Fredrik blev Ines gudföräldrar.
Vissa bilder är lite suddiga men det får ni stå ut med. Let's go.
Vi valde att döpa Ines i S:t Pauli-kyrkan i Malmö. Här är vi på ingång.
Tre psalmer sjöngs, "Tryggare kan ingen vara" som den andra familjen valt. "Du vet väl om att du är värdefull" valde vi. Och till sist "Måne och sol" som prästen valde.
Barnen fick komma fram och hjälpa till med vattnet och för att se dopen bättre.
Eftersom Ines är så pass gammal valde vi att jag skulle hålla henne vid dopet. Hon fick även titta ner i vattnet för att hon inte skulle bli lika rädd. Men visst blir det nog en sångröst hos Ines ändå, för skrek det gjorde hon.
Foto-time! Jag har förresten sytt Ines dopdräkt. Kanske ska visa den någon dag.
Sen var det dags för dopfest/ettårskalas. Siri och Elis bredvid Ines. Vi höll till i vår BRF-lokal i källaren som vi pyntat kvällen innan.
Hej!
Långbord. Vi var ca 25 personer. Först bjöds det på smörgåstårta, sen ostkaka och till sist tårta.
Ettåringen.
Här är min mamma och morfar och mormor.
Tårtorna med ettårsljus.
Den högra har Ines valt, banantårta!! Båda tårtorna är från City Gross.
Nom nom nom med banantårta tyckte Ines.
Finaste Siri och jag.
Magnus var såklart där.
Fina fina mormor.
Min vän Helena fastnade inte på bild tidigare. Det var visst ganska många som inte fastnade på någon bra bild. Så blir det när man är värdinna och har fullt upp.
Vi avslutade kvällen hemma hos oss, med min familj. Melodifestivalen såklart! Vissa var lite trötta.
Och det var den fantastiska dagen.
Det kunde helt enkelt inte bli en bättre dag för Ines och hon var på sitt bästa humör mest hela dagen. Tack för att ni kom och för alla fina presenter!
---
onsdag, mars 07, 2012
Värsta dagen i vårat liv
För exakt ett år sedan fick vi reda på det värsta någon någonsin kan för höra, att vår nyfödda bebis var sjuk. Jag kan inte förstå att det har gått ett helt år sedan beskedet och jag minns det som igår. Vi gick från neonatal-avdelningen till barnsjukhuset för att göra ett hjärtultraljud på vår lilla flicka. Barnkardiologen (som inte är samma som vi har haft efteråt, tack och lov) hade med sig en student i rummet och sa att vi inte skulle lyssna på vad han sa till studenten under undersökningen, att han skulle berätta efteråt för oss vad han sett.
Eller hur! Säg det till två oroliga föräldrar som bara vill att blåsljudet ska vara ofarligt. Jag hör på honom under undersökningen att något är fel, även om jag inte förstår vad det han säger betyder. Mitt hjärta och min hjärna gick i hundratio. Inte kunde väl vår dotter vara hjärtsjuk? Tyvärr var det ju så. Läkaren var helt oberörd och förklarade lite snabbt vad det innebar. Han frågade om vi hade några frågor men hur ska man kunna komma på det där och då när vi precis fått reda på att hon är sjuk?
Vi gick tillbaka till neo och var helt förstörda. En läkare på avdelningen kom till oss och berättade lite mer om hjärtfelet och vi förstod väl lite mer, men jag var hela tiden rädd för att hennes hjärta skulle kunna sluta slå när som helst, trots att jag visste att så inte var fallet. Det var först vid andra besöket hos den andra kardiologen jag vågade ställa frågan rakt ut om läget kunde förvärras snabbt. Svaret blev såklart nej, symptomen kommer under tid. Första veckan hemma var vi inne på neo varje dag. Inte för att vi skulle vara det, utan för att vi var oroliga för henne för olika saker.
Och nu är vi här, ett år senare. Jag tror faktiskt inte att det kan bli bättre än vad det är nu. Ines fick opereras snabbt och har vad vi vet inga men av hjärtfelen hon föddes med. Visst tänker man på det ibland men det händer ganska sällan. Man blir ju påmind om det när man ser ärret på bröstet, men oftast ser jag inte ens det. Hon är så himla underbar, har en så go och rund mage och världens vackraste ögon. Nästa besök hos kardiologen blir i maj, ett år efter operationen. Och om allt går som planerat blir hon friskförklarad inom några år. Friskförklarad. Det låter fint.
Så här skrev jag förra året om denna dagen.
Ett hål i hjärtat.
Ja vad ska man säga. Ultraljudet av Ines hjärta i måndags gav inga glädjande besked. Hon har ett medfött hjärtfel som kallas VSD eller kammarseptumdefekt. Dessutom något som heter ASD. Än sålänge har hon inte några symptom men det kommer förmodligen komma inom några veckor. Det enda positiva med detta är att det är det vanligaste hjärtfelet och det finns stor rutin på att operera igen hålet. Och när hålet är lagat blir hjärtat helt friskt. Men i nuläget har vi ingen aning om vad som kommer hända, eller när.
Vi blev i alla fall utskrivna från neo i måndags och har tillbringat veckan hemma. Underbart skönt men väldigt läskigt. Hur gör man liksom? Det blir ju ännu svårare när lilla Ines är sjuk. Vad är normalt och vad är inte?
Idag var vi på viktkontroll på neo och hon hade gått upp 145 gram sen i måndags, så nu väger hon hela 2345 gram! Det är ju bra. Hon verkar i alla fall få i sig mat så det räcker.
Om någon vecka ska vi tillbaka till hjärtmottagningen och kolla Ines hjärta igen, och se om något hänt. Läkaren trodde dock inte det eftersom hålet är såpass stort.
Så vi får se hur det blir med bloggen ett tag framöver, vad jag orkar. Livet är inte så lätt just nu. Förjävligt faktiskt. De senaste månaderna har det bara kommit dåliga besked efter varandra. Våran stackars lilla flicka. Vi kommer att fixa det här. Vi måste.
Länken till inlägget är här.
---
Eller hur! Säg det till två oroliga föräldrar som bara vill att blåsljudet ska vara ofarligt. Jag hör på honom under undersökningen att något är fel, även om jag inte förstår vad det han säger betyder. Mitt hjärta och min hjärna gick i hundratio. Inte kunde väl vår dotter vara hjärtsjuk? Tyvärr var det ju så. Läkaren var helt oberörd och förklarade lite snabbt vad det innebar. Han frågade om vi hade några frågor men hur ska man kunna komma på det där och då när vi precis fått reda på att hon är sjuk?
Vi gick tillbaka till neo och var helt förstörda. En läkare på avdelningen kom till oss och berättade lite mer om hjärtfelet och vi förstod väl lite mer, men jag var hela tiden rädd för att hennes hjärta skulle kunna sluta slå när som helst, trots att jag visste att så inte var fallet. Det var först vid andra besöket hos den andra kardiologen jag vågade ställa frågan rakt ut om läget kunde förvärras snabbt. Svaret blev såklart nej, symptomen kommer under tid. Första veckan hemma var vi inne på neo varje dag. Inte för att vi skulle vara det, utan för att vi var oroliga för henne för olika saker.
Och nu är vi här, ett år senare. Jag tror faktiskt inte att det kan bli bättre än vad det är nu. Ines fick opereras snabbt och har vad vi vet inga men av hjärtfelen hon föddes med. Visst tänker man på det ibland men det händer ganska sällan. Man blir ju påmind om det när man ser ärret på bröstet, men oftast ser jag inte ens det. Hon är så himla underbar, har en så go och rund mage och världens vackraste ögon. Nästa besök hos kardiologen blir i maj, ett år efter operationen. Och om allt går som planerat blir hon friskförklarad inom några år. Friskförklarad. Det låter fint.
Så här skrev jag förra året om denna dagen.
Ett hål i hjärtat.
Ja vad ska man säga. Ultraljudet av Ines hjärta i måndags gav inga glädjande besked. Hon har ett medfött hjärtfel som kallas VSD eller kammarseptumdefekt. Dessutom något som heter ASD. Än sålänge har hon inte några symptom men det kommer förmodligen komma inom några veckor. Det enda positiva med detta är att det är det vanligaste hjärtfelet och det finns stor rutin på att operera igen hålet. Och när hålet är lagat blir hjärtat helt friskt. Men i nuläget har vi ingen aning om vad som kommer hända, eller när.
Vi blev i alla fall utskrivna från neo i måndags och har tillbringat veckan hemma. Underbart skönt men väldigt läskigt. Hur gör man liksom? Det blir ju ännu svårare när lilla Ines är sjuk. Vad är normalt och vad är inte?
Idag var vi på viktkontroll på neo och hon hade gått upp 145 gram sen i måndags, så nu väger hon hela 2345 gram! Det är ju bra. Hon verkar i alla fall få i sig mat så det räcker.
Om någon vecka ska vi tillbaka till hjärtmottagningen och kolla Ines hjärta igen, och se om något hänt. Läkaren trodde dock inte det eftersom hålet är såpass stort.
Så vi får se hur det blir med bloggen ett tag framöver, vad jag orkar. Livet är inte så lätt just nu. Förjävligt faktiskt. De senaste månaderna har det bara kommit dåliga besked efter varandra. Våran stackars lilla flicka. Vi kommer att fixa det här. Vi måste.
Länken till inlägget är här.
---
Matsalen
Ack så fint vi har fått det i vår matsal. Matsalen som ligger i ett hörn av vardagsrummet vill säga. Nu är det bara stringhyllan på väggen som fattas. Om dessa väggar bara hade varit lite lättare att borra i. Mattan är nykemad, stolarna relativt nya och bordet har vi snott från min mor och far (vart kom det från nu mamma och pappa?).
Sååå nöjd!
---
next
Jag har ett tag varit ute efter långärmade t-shirts till Ines men har inte hittat några jag vill ha. PO.P har ju jättefina men jag ville ha billigare eftersom det går åt en del tröjor här hemma nu när Ines tycker att hon minsann också ska få hålla en sked vid måltiderna. Det blir rätt kladdigt då, trots en "heltäckande" haklapp.
Igår när vi var ute på en promenad hamnade vi på köpcentrat Entré och gick in i en butik där, som jag aldrig varit i förut. Visste inte ens att dom hade barnkläder. Men där inne fanns hur mycket fint som helst! Massor fina sommarklänningar, byxor och tröjor. Klänningarna får dock vänta någon månad till men däremot hittade jag jättefina tröjor till Ines i 3-pack. Vi köpte två stycken, ett pack mönstrade och ett pack enfärgade.
Ines ingvigde en av de mönstrade idag (som i och för sig kladdades ner vid lunch så det blev den blommiga senare, med ett par andra byxor. För i det området skedde en annan olycka...).
"DÄ!"
Tiger, bästa kompisen.
Även nappen får man ha under dagen när man är förkyld.
De två andra, randigt och blommigt.
3-packet med enfärgade.
Söta detaljer på alla tröjor.
Det enda negativa med tröjorna är att dom är lite djupa i halsen då det inte finns någon knäppning, men det gör inte så mycket. Angående storlek så har Ines storlek 6-9 månader (vilket motsvarar 8-9,5 kg, hur stora bebisar har dom i UK egentligen?) på dom mönstrade och storlek 9-12 månader på dom enfärgade (motsvarar 9,5-11 kg). Så förhoppningsvis funkar dom enfärgade till sommarn också, möjligtvis även dom mönstrade.
Så det var dagens tips för er som har barn. Affären next. Finns för nyfödda upp till flera år gamla barn. Och även vi vuxna såklart, men det glömde jag ju kolla på.
---
Igår när vi var ute på en promenad hamnade vi på köpcentrat Entré och gick in i en butik där, som jag aldrig varit i förut. Visste inte ens att dom hade barnkläder. Men där inne fanns hur mycket fint som helst! Massor fina sommarklänningar, byxor och tröjor. Klänningarna får dock vänta någon månad till men däremot hittade jag jättefina tröjor till Ines i 3-pack. Vi köpte två stycken, ett pack mönstrade och ett pack enfärgade.
Ines ingvigde en av de mönstrade idag (som i och för sig kladdades ner vid lunch så det blev den blommiga senare, med ett par andra byxor. För i det området skedde en annan olycka...).
"DÄ!"
Tiger, bästa kompisen.
Även nappen får man ha under dagen när man är förkyld.
De två andra, randigt och blommigt.
3-packet med enfärgade.
Söta detaljer på alla tröjor.
Det enda negativa med tröjorna är att dom är lite djupa i halsen då det inte finns någon knäppning, men det gör inte så mycket. Angående storlek så har Ines storlek 6-9 månader (vilket motsvarar 8-9,5 kg, hur stora bebisar har dom i UK egentligen?) på dom mönstrade och storlek 9-12 månader på dom enfärgade (motsvarar 9,5-11 kg). Så förhoppningsvis funkar dom enfärgade till sommarn också, möjligtvis även dom mönstrade.
Så det var dagens tips för er som har barn. Affären next. Finns för nyfödda upp till flera år gamla barn. Och även vi vuxna såklart, men det glömde jag ju kolla på.
---
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)