Hela huset skakar, jag hör inte teven eller mig själv. Jag kan inte laga mat inte gå på toaletten inte diska inte duscha inte dricka kranvatten. Anledning? En okänd man är inne i min lägenhet och river badrummet. Det kommer ta minst två veckor innan det är klart. Om jag behöver kissa måste jag springa ner, upp, ut, upp igen till Toms lägenhet. Alternativt ner, upp, ut, ner igen till en tvättstuga. Åh livet.
Och Way Out West var ju fint och sådär, men jag återupptäcker inför varje konsert att jag är för kort för livemusik. I fredags när vi var på Ecko & The Bunnymen på Trådgår'n kom jag att tänka på att vissa händelser i ens liv inte blir till traditioner, hur gärna man än vill och hoppas. Men så blev det så till slut ändå. Om bara tiden hade gått lite saktare.
Nu ska jag försöka att inte bli tokig. Och jag är hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar