Termometern inomhus står på 27,9 grader. Solen har ju skinit in hela helgen och jag glömde dra ner persiennerna innan jag åkte hem förra veckan. Och jag kan inte öppna mitt stora fönster, bara det lilla. Blir nog att sova utan täcke inatt.
Annars så går mina tankar mest till Göteborgsvarvet på lördag och om jag kommer klara det. Jag har sprungit 9 km under hela maj. I april sprang jag över 200 km totalt. Helomvändning alltså. Och allt tack vare benhinnorna. Jag har fått anti-inflammatoriska och smärtlindrande tabletter utskrivna av min "svärfar" som funkar väldigt bra. Knappt något ont alls, men då har jag inte testat att springa än. Frågan är hur bra starka smärtstillande och löpning går ihop.. Just dom tabletterna jag fått används i och för sig av professionella idrottsmän/kvinnor men det känns ändå inte rätt. Men, jag tar dom för att försöka komma runt Varvet. Och tider skiter jag fullständigt i. Jag blir överlycklig om jag kommer runt de kommande tävlingarna. Tänk att jag tränat så sjukt mycket hela vintern och våren och så får jag ett totalt bakslag.
Livet är inte rättvist.
Jag ska iväg och handla och sen cykla ut till ett motionsspår här i Borås och testa lyckan. Men tanken på att 3 km var så oerhört tunga (i benen) i fredags tvivlar jag på att det kommer gå bra. Tänk att jag för bara 2 och en halv vecka sedan sprang 30 km. Det kan man inte tro.
Håll tummarna för mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar