Ja det var ju ett tag sen jag nämnde det här, hade totalt glömt bort det. Så detta har jag kommit fram till, sju sanningar om mig.
1. Jag är en ensamvarg. Gillar att vara
alone men inte
lonely (kan någon ge mig två ord på svenska för ensam?). Det har alltid varit så, även när jag var liten. Jag tyckte om att leka själv, jag ringde nästan aldrig mina kompisar utan de ringde mig. Kanske en anledning till att jag inte har speciellt många nära vänner, men det gör inget, jag tycker ju om att vara ensam.
2. Jag fastnar alldeles för lätt. Till exempel framför datorn, jag kan sitta här timme ut och timme in utan att göra något vettigt. Hade nog behövt tidslås på datorn. Detta hör nog ihop lite med nummer 3.
3. För mig finns det nog inget som heter lagom, i alla fall oftast. När jag började jogga så gjorde jag det fullt ut (och gör fortfarande). Fullt ut. Detsamma gäller godis, äter jag godis så gör jag det i mängder, blir som lite besatt av att jag måste äta upp. Virkar jag så virkar jag hur mycket som helst. Ja, ni förstår vad jag menar.
4. Det finaste berömmet jag någonsin fått var när jag gick på folkhögskola i Värnamo. Det var av Emilia i min klass. Hon sa till mig: "Sophia, du är lite som ett svårt matte-tal. Från början förstår man det inte alls, men ju mer man ser på det, ju mer förstår man, och ju mer tycker man om det!". Det stämmer så himla bra.
5. När jag var yngre hade jag ganska mycket tvångstankar. Tack gode gud har jag inte många kvar, men en som sitter i är när jag är hemma hos mamma och pappa. Jag tänker inte ens på det själv, men Marcus brukar anmärka på det. När jag går uppför trappan till övervåningen finns det ett speciellt trappsteg jag alltid tar två steg på. Först höger, sen vänster. Alltid. Det är så djupt inrotat att jag inte ens reflekterar över det längre.
6. Jag älskar bruksanvisningar! Det är nog därför jag är så bra på att sätta ihop IKEA-möbler. Bruksanvisningen ska följas från punkt till pricka för att inte missa något viktigt. Och fy skäms på den som inte ens ser åt bruksanvisningen utan tror dom klarar det utan. För det gör dom inte.
7. Jag har löpningen att tacka för så extremt mycket. Sen jag började jogga har mitt liv förändrats totalt. Jag mår så sjukt mycket bättre, tar tag i saker på ett helt annat sätt, är duktigare i skolan och hemma, fått det där som kallas
karaktär och min kropp har aldrig mått så här bra!. Så tack löpningen.
Ja det var allt.
Nu: Funderar på att ge mig ut på en kort jogging-runda innan kvällens äventyr.Ps. Tack till Cattie som var den enda som ville ge mig hjälp i förra inlägget. Ni andra som läste borde skämmas, jag behöver respons för att ha lust att fortsätta med det här!
